Bostadsbytartankar

Ännu en dag löper så sakta mot sitt slut. Från mitt fönster ser jag just nu solens sista strålar slicka takåsen på höghuset på andra sidan gatan. Det känns nästan lite poetiskt på något vis och en känsla av välbefinnande infinner sig. Mitt i detta, hur motsägelsefullt det än kan låta, så är det vid sådana här tillfällen du lägger märke till saker och ting som du verkligen saknar. Ååhh...om jag åtminstone hade en balkong! Eller åtminstone någon form av uteplats. Och där att kunna bara låta sig vagga till sömns till vindens brus, eller kunna grilla en mör köttbit med ett glas rött till. Eller bara studera omgivningarna och låta tankarna flyta iväg. Då går verkligen tankarna igång på högvarv och skriker ”Lägenhetsbyyte, lägenhetsbyyyyte”. Inte en främmande tanke, och en god sådan. Men lättare sagt än gjort. Speciellt som man är van att bara kunna gå ut och njuta naturens egna lungor sedan barnsben. Utan bekymmer och problem.

Men tanken slutar inte där. Röda varningssignaler blinkar alarmerande, "Pengar". Hmmm...lägenhetsspekulant i en storstad. Inte billigt. Än mindre i Oslo som tillhör en av världens dyraste städer att bo och leva i. Inte blir det speciellt mycket bättre av att bostadsmarknaden till viss del har drabbats av en egen liten subprime-kris på nybyggnation. Lika bra att slå av den tankeströmbrytaren ett tag, lite is i magen. Det ska ju dessutom kännas ”rätt”. Kanske inte riktigt som när man blir kär, men i närheten. Inbillar jag mig åtminstone. Så jag låter de tankarna följa med solen ner och vila. Åtminstone för ett tag till.